Tänk vilken tur det är att det kom en Anton innan min mamma och pappa blev hundra år. Det är sjukt najs att ha en mormor och morfar, och farmor med för den delen, som faktiskt kan göra saker med den där lilla människan.
Det är ju fler än jag so tycker han är fantastisk menar jag och det är ju bra :) utifrån den aspekten att då har jag någon att ringa och tjata om anton till...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar